fredag, augusti 24, 2007

Vad är demokratin värd?


Det kan man fråga sig sedan Alliansen lagt ett förslag om ändrade lagar i samband med allmänna val. Förslaget går ut på att nyval skall kunna utlysas om den parlamentariska situationen i en kommun blir besvärlig. Bakgrunden är SD:s framgångar i senaste valet där vissa kommuner fått en instabil maktbas. Förslaget möts i Aftonbladet av Björn Söder och Jimmie Åkesson som kritiserar förslaget starkt. Det kan inte undgå den mest naive att hela förslaget går ut på att människor som först röstat på SD efter ett nyval skall förmås rösta på något av de sju riksdagspartierna. Det demokratiskt tvivelaktiga i detta synsätt är uppenbar. I Aftonbladet står det,

- Mikael Gilljam, professor i statsvetenskap i Göteborg, påpekar i Dagens Nyheter att den borgerliga alliansens förslag är ett vapen för de etablerade partierna mot de icke etablerade.

De etablerade partierna har pengarna och media bakom sig, det lärs ut i skolor och på andra platser i vårt samhälle att de enda demokratiska alternativen är något av de sju riksdagspartierna. Dessutom springer terrorligor som AFA maktens ärenden genom att skrämma bort människor från att engagera sig i SD. Allt detta räcker tydligen inte utan en lagändring behövs tydligen också för att hålla tillbaka systemkritiska krafter.

torsdag, augusti 23, 2007

Avvisning av irakier


Enligt en artikel i SvD är det tydligen mycket svårt att avvisa irakier. Det som anges som skäl för irakier att inte vilja återvända är säkerhetsläget i Irak, enligt asylsökandes advokater gäller detta osäkra läge hela Irak, inte bara Bagdad. Så här säger Tryggve Emstedt, advokat som representerar flera irakiska familjer som sökt asyl i Sverige i SvD,

- Det finns absolut inget att återvända till. Det är ett terrorvälde i Irak, och då menar jag hela Irak och inte bara i Bagdad. Överallt råder osäkerhet och anarki och många av mina klienter är rädda för kidnappningar.

Nu är det ju så att när svenska flyglinjer stoppades till Irak p.g.a. att man misstänkte att ett flygplan blivit beskjutet så blev tusentals irakier som varit på semester strandsatta i Irak. Detta ger ju en annan bild av situationen i stora delar av landet. Irak är inget stabilt land, våld och terrorangrepp förekommer, människor dör. Däremot är läget knappast sådant att det skall ge asylskäl. Rent logiskt kan vi ju inte heller tömma en nation på alla vettiga människor för att lösa denna olyckliga situation. Det måste vara kontraproduktivt att människor som vill leva i fred lämnar sin nation och sitt land, alla goda krafter måste hjälpas åt för att förändra situationen. Om de som vill leva under demokratiska och fredliga former lämnar landet så jämnar man ju vägen för en helt annan utveckling. Dessutom så räddar man sannolikt inga människoliv om det inte rör sig om personer som är personligt förföljda, när en bomb exploderar så är ju frågan om vilka som drabbas, själva antalet drabbade minskar ju inte för att ett antal lämnat landet.


Att tömma en nation på någotsånär vettiga människor kan inte vara en rationell och logisk lösning på de problem som vi nu ser i Irak. Det måste till helt andra åtgärder för att verkligen få stopp på våldet och för att människor skall få leva i fred och frihet i sitt eget fädernesland.

Länk SvD

Wager om brott och straff


Bloggaren och opinionsbildaren Wager skriver numera ganska ofta artiklar man måste nämna och länka till. Här är en artikel om våld och straff där hon för fram tankar som jag så många gånger själv fört fram. Straffen för mycket grova våldsbrott för unga brottslingar är en parodi på straff och rättvisa. Det kanske inte är någon bra idé att i tid och otid låsa in unga brottslingar, en viss försiktighet skall naturligtvis råda att låsa in unga förstagångsbrottslingar, men någon gräns för det vara. Har man visat fullständig likgiltighet för andra människors liv och hälsa så måste samhället reaktion bli kraftfull. Wager tar även upp det faktum att grova brottslingar som blir dömda till livstids utvisning blir kvar i landet, ingen verkställer utvisningen. Detta trotsar all logik och är fullständigt vansinnigt, våra politiker missköter sitt ansvar på ett mycket grovt sätt när grova brottslingar som dömts till livstids utvisning blir kvar i landet slentrianmässigt.

Wager om brott

Sd om kommunala extraval

Se här:

Åkessons och Söders artikel i Aftonbladet är precis sådan som jag efterlyste i artikeln nedan:

Söder och Åkesson är upprörda och tar inte lätt på problemen men lägger ändå tyngdpunkten på argumenten snarare än på retoriken och tar inte till överord. Kontrasten mot det högtravande snömos PK-folket brukar stå för är tydlig.

Kommunala nyval behöver det i och för sig inte vara något fel på men att De Sju Systrarna väcker frågan just nu, när Sd är på frammarsch, är naturligtvis ingen slump. Man vill på alla sätt stoppa Sd. "Det räcker med sju slevar i köttgrytan!" är budskapet.

De etablerade partierna verkar vara väldigt rådvilla inför hur de ska göra för att stoppa Sd — detta är ett exempel på det. Först försökte de tiga ihjäl dem. När det inte fungerade "tog man debatten" men Sd fortsatte att växa. Nu tycks taktiken, i synnerhet från vänsterhåll, vara att smutskasta Sd maximalt men aldrig gå i klinch om sakfrågor (för där vet man att Sd har väljarna med sig).

Om partierna inte vill ha konkurrens vid köttgrytorna måste de bita i det sura äpplet och lägga om invandringspolitiken radikalt. Man måste ge folket den invandringspolitik det vill ha - en invandringspolitik i linje med den som redan förs i resten av Europa. För majoriteten — som dessvärre allt för länge varit tystad av diverse politiskt korrekta eliter — är det obegripligt varför Sverige ska ta emot fler invandrare än andra länder.

Å andra sidan måste den som vill ha en sådan omsvängning ta sitt ansvar och rösta på Sd. Partierna kommer aldrig att förändra sig om de inte tvingas till det genom att deras plats vid makten hotas. Att gnälla i fikarummet eller knyta näven tyst i byxfickan räcker inte — det måste till politisk handling, dvs. en röst på Sd 2010, för att få till en förändring av invandringspolitiken.

/Grue

onsdag, augusti 22, 2007

Sanningssägaren Rothstein


Det finns människor som vågar sticka ut hakan och säga sanningen, detta fast den är obehaglig och stötande för makthavare. Det finns människor som vågar säga att kejsaren faktiskt är naken, fast den politiska makten säger att samma kejsare har en utomordentlig fin klädedräkt. Bo Rothstein är en sådan människa. Rothstein kritiserar Uppsala universitet hårt i en debattartikel publicerad på DN-debatt. Han tar upp två saker, dels en skandal med två matematiker, dels den affär som jag aldrig slutat uppröra mig över, affären med genusforskaren Eva lundgren. Denna Lundgren har tidigare kommit med helt horribla uppgifter om hemliga manliga nätverk som ritualmördat små barn och grävt ner dem. Lundgren har satt fart på hela Södermanlands poliskår i jakten på dessa nedgrävda barnlik, att inga saknade barn inrapporteras har väl setts som en obetydlig bagatell i sammanhanget.

Den andra skandalen var Lundgrens "forskningsrapport" om sannolikt skulle underkännas på grundskolenivå för bristande vetenskaplig stringens och vinklade slutsatser. Undersökningen handlar om mäns våld mot kvinnor och är så tendentiös så man inte gör annat än gapskrattar åt den. En undersökning av Uppsala universitet där Lundgren är verksam friade henne på alla punkter och gjorde sedan det fullständigt horribla att uttala sitt fulla förtroende för henne dessutom. Gott så, det avgör ju saken, de flesta andra sansade människor hyser därmed inget vidare förtroende för Uppsala universitet, som sagt, det bästa vore att lägga ner hela universitetet.

Så här skriver Rothstein i DN,
- Siffran för hur många kvinnor som utsätts för våld hade överdrivits mellan fem och tio gånger av Lundgren. Den visade också att hennes huvudtes, att det inte finns några skillnader mellan män som utövar våld och de som inte gör så, helt saknade stöd. Men det är faktiskt värre än så: Granskarnas analys av Lundgrens egna data visade att "slutsatsen borde vara den rakt motsatta. Risken är signifikant högre att vissa grupper av män utsätter sina makar för våld." Lundgrens egna data visade att risken att utsättas för våld är klart högre för kvinnor vars partner är arbetslös, inte är född i Sverige eller är drogmissbrukare, men detta hade hon inte redovisat.

Att det är politik med i bilden är så uppenbart att ett normalbegåvat barn kan förstå det, tänk om någon publicerade de slutsatser som Rothstein tycker är uppenbara av forskningsarbetet. Alla förstår att det är så mycket mer politiskt gångbart att i stället utmåla samtliga män som presumtiva våldsverkare och våldtäktsmän, det ligger ju helt i linje med den moderna feministiska teorin och den s.k. genusforskningen.

Vidare skriver Rothstein,

- Uppsala universitets reaktion på detta har inte bara varit att fria Eva Lundgren och vägra låta Vetenskapsrådets granska hennes forskning. Ledningen har också uttalat sitt "fulla förtroende" för henne och dessutom gett henne extraordinärt goda arbetsvillkor! Skälet är med stor sannolikhet att Lundgrens teser har visat sig ha stort politiskt stöd och ofta använts av ledande politiker som argument.

Där har vi det, alla sansade bedömare gör samma analys, det gäller att förse våra politiker med de rätta argumentet. Det verkar i själva verket vara hela syftet med denna "genusforskning". Det är sorgligt att se hur vetenskaplig stringens, vetenskaplig självständighet och oberoende blir alltmer sällsynt i sociologisk och samhällig forskning, politisk korrekthet spelar större roll än sanning och verklighet. Rothstein föreslår att hela Uppsala universitet läggs ner, det kommer självklart inte att inträffa. Däremot är det mycket få människor som tar genusforskning och andra liknande forskningsområden på allvar nuförtiden, forskare som Eva Lundgren är i princip inget annat än folkets och akademikernas driftkucku. Är våra politiker och universitetsledningar helt omedvetna om det?


Länk DN

söndag, augusti 19, 2007

Håll huvet kallt, Sd

Robsten har bjudit in mig, Grue, som gästbloggare här. Jag tackar för det och kommer här med mitt första inlägg:

Efter en relativt tyst sommar har Sd figurerat en hel del i media den gångna veckan. Först trappade AFA upp våldet i och med attacken på Martin Kinnunens flickvän, och idag publicerar SvD en mätning som visar att Sd är nära riksdagsspärren:

I det här läget gäller det att hålla huvet kallt. Vad gäller de politiska attackerna så får man för allt i världen inte överreagera. Att provocera fram starka reaktioner är ett av huvudsyftena med terrorism - något bl a RAF var öppna med på 70-talet. Att spekulera om konspirationsteorier är således bara att spela AFA i händerna. Reagerar man däremot med demokratisk värdighet kommer attackerna snarare att ge Sd sympatirösterna - i synnerhet eftersom De Sju Systrarna är minst sagt tystlåtna i frågan.

Vad gäller opinionsframgångarna gäller det att inte slå sig till ro. Fler och fler får upp ögonen för Sd och det kan ge en snöbollseffekt om man spelar sina kort väl. Det innebär särskilt att "avdemoniseringen" måste fortsätta. Många håller med Sd i sakfrågorna men är rädda för Sd:s framtoning (den är förvisso medias fel men det spelar ingen roll i sammanhanget). Det är således mycket viktigt att framställa sig som ett "vanligt" parti och inte som ett "farligt" parti.

I synnerhet måste man slipa på retoriken. Dagens mediaklimat är sådant att en groda kommer att basuneras ut medan hundra goda inlägg kommer att förbigås med tystnad. Man har helt enkelt inte råd med den typen av alltför extrem retorik som en del Sd-företrädare som Margareta Sandstedt och Björn Söder ibland kommit med.

Man kan tycka att folk borde fokusera mer på sakfrågorna och mindre på retoriken. Det tycker jag också men samtidigt går det inte att klaga över att världen är som den är - man måste anpassa sig till den för att kunna påverka den. Politik är ett cyniskt spel där det inte bara handlar om att utforma en förnuftig politik utan också om att marknadsföra sin produkt väl. Där har Sd en hel del att jobba med under de närmaste åren.

/Grue