lördag, december 17, 2011

KD och konservatismen


DN:s ledarredaktion analyserar partiledarstriden inom KD där Mats Odell tagit upp kampen mot Göran Hägglund. Redaktionen för fram två, som de säger, "sanningar". Den ena sanningen är att opinionssiffrorna under Hägglunds tid dykt ned under riksdagsspärren. Det går inte att argumentera mot siffror, svart på vitt. Den andra sanningen är att Hägglund har en allomvittnad popularitet. Det stämmer säkert också. Jag skulle med största säkerhet ha mycket roligt och trivas alldeles utmärkt under en middag i sällskap med Hägglund. Saken är den att middagen inte skulle påverkat mig hur jag sedan skulle röstat på valdagen. Visst tappade Göran Persson röster för att media så ivrigt påtalade hans bufflighet. Att vrida detta åt andra hållet, genom påståendet att Hägglunds allmänna hygglighet skulle dra några röster, låter sig inte göras på samma enkla sätt.


Ledarredaktionen för sedan fram diverse resonemang i sin artikel om ledarstriden mellan Odell och Hägglund. Det är ganska oviktiga och för allmänheten ointressanta aspekter som lyfts fram i texten. DN:s redaktion tycks inte förstå att allt faktiskt inte handlar om personen som för fram budskapet, utan att det är själva budskapet som avgör eventuell framgång. Så här står det till sist i artikeln.


Vad Odell har för ambitioner när det gäller politikens innehåll vet vi inte. Men om han vann partiledarstriden skulle den segern i sig förändra Kristdemokraterna. De kristet konservativa skulle flytta fram sina positioner och partiet framstå som mer tillbakablickande.  


Jag tror redaktionen slarvat lite med avslutningen av sin artikel. Vi vet faktiskt att KD skulle bli mer, som Odell själv säger, värdekonservativt vid ett partiledarbyte. Vi vet faktiskt ganska väl var Odell står i många frågor. Vad är det redaktionen inte vet? Att partiet skulle framstå som mer tillbakablickande är verkligen en sanning med modifikation. Framstår partiet som framåtblickande nu? Framstår C med sin ultraliberalism som framåtblickande? Ja det gör de faktiskt, det är bara det att deras framtidsvision ger allmänheten skrämselhicka. Ledarredaktionen är snarare liberal än konservativ, därför ger de all konservatism epitet som tillbakablickande. Om det nu är viktigt att lära sig av historiska sekvenser som introduktionen till andra världskriget, kanske man också kan lära sig av andra bitar ur historien. Det är lite märkligt att en kort bit ur historien, som utspelade sig i Tyskland på 30-talet lyfts fram med alla tillbuds stående medel, medan all annan historia ses som fullständigt oviktig och snarast liknas som ett tecken på demens.   


En intressantare artikel om den ideologiska kampen inom KD är den intervjuartikel med Odell som publicerades den 18e i förra månaden i DN. Här ger Odell sin syn på hur han blivit behandlad i regeringen och av sin egen partiledning. Det framstår som troligt att regeringen ser Hägglund som en oerhört mycket bekvämare samarbetspartner än Odell. Därigenom får ju självklart Hägglund den övriga regeringens stöd i maktkampen. Detta är ju dock inte riktigt samma sak som att Hägglund skulle vara det optimala för KD. Så här säger Hägglund om värdekonservatism och risken att SD skall ta väljare från KD.


De har tagit vår partiblomma, de brukar kopiera våra motioner i riksdagen och bara lätt ändra dessa. De försöker ta över traditionella värderingsfrågor. Vi behöver bli tydligare i klassiska kristdemokratiska frågor som de försöker annektera, som abortfrågan, kristna högtider och traditioner med skolavslutning i kyrkan.


Men snälla Odell, ni har ju övergivit de frågor SD tar över. Om ni slänger viktiga frågor på sophögen kan ni inte bli arga för att någon annan plockar upp dessa. När det gäller motioner så slirar Odell lite på sanningen här. Jag har plockat upp en (1) bra motion från KD. Jag skrev om den helt och hållet, med egna formuleringar, därefter lämnade jag in den till min riksdagsledamot. Men visst, motionen var från början en enskild motion från KD. Den var bra, den skulle gjort Sverige till ett bättre land om den mot all förmodan skulle gått igenom. Politikers ansvar borde rikta sig mer mot folket och landet än det egna partiet, vilket Odells reaktion belyser här. 


SD försöker självklart inte ta traditionella värderingsfrågor från KD som Odell påstår. Sanningen är ju att KD övergivit dessa och att det numera bara är SD som förfäktar dessa. Om KD fortfarande stod för dessa frågor så skulle ju inte Odell ha startat sin kamp om partiledarposten (och SD skulle sannolikt haft några färre röster vid det senaste valet). Därefter säger dock Odell något som borde stå självklart för alla tänkande människor och som jag framfört ett otal gånger. Så här står det i artikeln. 


Han tycker att det är fel att konkurrera i politikens social-liberala mittfåra där 40 till 50 procent av väljarna finns. 
– Om vi däremot skulle verkligen sikta in oss på de cirka 10 till 15 procent som tycker att familjen är en oerhört viktig byggsten och att det är viktigt för ungdomar att få med sig en etisk kompass i livet. Då tror jag det finns goda förutsättningar. 


Vi har kanske en väljarandel på 60 procent som i grunden inte är socialliberala. Många väljare röstar också på det alternativ de tycker är minst dåligt bland alternativen i svensk politik, utan att etikettera sig som socialliberala. Odells beräkning på antalet presumtiva väljare som skulle kunna tänka sig ett konservativt alternativ, med olika prefix, är oerhört lågt. Jag är säker på att siffran skulle kunna räknas mycket högre, speciellt i samband med en ekonomisk politik som inte ligger alltför långt till höger. Riksdagen är väsentligt liberalare än det folk som valt denna riksdag.  

Länk DN ledare

Länk DN Odell  

torsdag, december 15, 2011

Heliga och oheliga allianser


Johan Forsell (M) beklagar sig över att SD och V råkar ha sammanfallande ståndpunkter i vissa frågor. Det gäller frågan om EMU/EU samt frågan om tillbakadragande av svenska styrkor från Afghanistan. Det Forsell främst riktar in sig på i sin kritik är att V och SD ägnar sig åt en ”isolationistisk” politik. Vad som är isolationistisk politik eller inte är i vanlig ordning inte definierat. Forsell tar sig friheten att kalla V och SD:s ställningstagande för "ohelig allians". I sådana fall måste alliansens uppgörelse med S och MP vara en helig allians. 


Både SD och V har den synpunkten att Sverige åtminstone på sikt, bör lämna EU som det ser ut i dag. Det är märkligt att Forsell ondgör sig över detta. Riksdagen är förutom SD och V rörande överens om hur bra det är för Sverige med ett medlemskap i unionen, som alltmer tar sig överstatliga uttryck i sina direktiv. Nu är svenska folket betydligt mer skeptisk till EU än vad våra riksdagsmän är. Det finns en stor spänning mellan folkets uppfattning och den uppfattning en majoritet av riksdagsmännen står för. Spänningen och åsiktsskillnaden mellan folket och riksdagsmännen måste vara en viktigare och intressantare fråga än att SD och V råkar ha sammanfallande åsikter i ett par frågor. Vidare skriver Forsell så här i sin artikel.


På område efter område har SD och V slutit upp bakom linjen att Sverige ska välja isolationismen framför rollen som ett konstruktivt samarbetsland. Så ser svensk politiks mest oheliga allians ut.


Antalet områden där V och SD råkar ha samma åsikter är kraftigt överdriven av Forsell. De områden där detta inträffat är i princip de områden som Forsell specifikt räknat upp i sin artikel. Även om både SD och V röstar mot samma proposition så är det ju så att partierna röstar avslag av helt olika orsaker. Detta är något som inte heller Forsell ens snuddar vid. SD:s försvar är betydligt starkare än det försvar V vill se.


Detta med isolationism är en lek med ord. Även med den politik SD skulle föra så skulle handel, turism, samarbete på olika områden vara minst lika intensiva som nu. Att inte ställa upp på allt globaliseringsfanatikerna vill kan aldrig vara ”isolationism”. Att sedan se det som ett tecken på icke isolationism och konstruktivt samarbete när man skickar styrkor till främmande länder för att bekämpa någon sida i en inbördes konflikt blir rent löjligt. Till sist skriver Forsell så här i sin artikel.


Isolationismen har aldrig gynnat Sverige. Tvärtom har vi en lång tradition av att föra en aktiv utrikes- och säkerhetspolitik i samarbete med vår omvärld. Som nation har vi därigenom ofta kunnat spela en viktigare roll än vad vårt lands storlek motiverat.  


Sverige har aldrig ägnat sig åt isolationism. Forsells uttalande bygger enligt enkel logik på att Sverige någon gång måste ha ägnat sig åt denna politik, detta för att konstatera att den aldrig gynnat Sverige. Ingen föreslår heller att Sverige skall ägna sig åt denna politik. Vi har en lång tradition av en aktiv säkerhetspolitik, men vi har inte en lång tradition av att skicka styrkor till olika delar av världen (Kongo är det som kommer för mig). I den sista meningen om att vårt land spelat en betydligt större utrikespolitik roll än vad vår storlek motiverat, så måste Forsell bl.a. syfta på Palmes ställningstagande under Vietnamkriget. Att den ultranya moderaten Forsell hyllar Palme på detta vis är en smula förvånande. Men skall man få till retoriken är alla knep tillåtna. Jag minns fortfarande den tid då Palme levde, de gamla moderaterna på den tiden verkade inte vara överförtjusta i Palmes internationella engagemang, milt uttryckt.  

Länk SvD

UPPDATERING:
Och här ger Micke Jansson (SD) svar på tal till Forsell i försvarsfrågan. Tycker svaret är läsvärt för alla som är det minsta försvarsintresserade. M framstår mer och mer som SD:s huvudmotståndare, det är en trend som hela tiden blir mer och mer markerad LÄNK.


måndag, december 12, 2011

Yougov - bästa någonsin för SD

I den senaste Yougovsmätningen fick SD sitt bästa resultat någonsin i en opinionsmätning. Från övriga media rapporteras endast hur  Reinfeldt och Juholt vandrat i opinionen. Av oförklarliga skäl tar inte någon media upp att SD erhållit sitt bästa resultat i historien. SD fick hela 8,9 procent av väljarstödet.

Länk Yougovs blogg

länk SvD

Perspektiv på Breivik

Johan Hakelius har skrivit en bra och annorlunda artikel om massmördaren Breivik och den betydelse han har efter att ha genomgått psykiatrisk undersökning. Artikeln är dessutom mycket välskriven med en klart njutbar prosa. 


Länk Affärsvärlden, Hakelius om Brevik

söndag, december 11, 2011

Hur resonerar nobelstiftelsen?


Alfred Nobel hette den man som lyckades tämja nitroglycerin. Ämnet är lätt att tillverka (lyckades själv i min ungdom) men oerhört svårt att lagra och hantera. Nitroglycerin i sin rena okylda form exploderar med en hastighet av 8000 m/s vid minsta stöt eller kontakt med metall. Det säger sig själv att det inte går att utnyttja detta ämne varken för industriellt eller militärt bruk. Nobels stora förtjänst var att han lyckades få ämnet nitroglycerin stabilt genom den process där dynamit tillverkades. Eftersom Nobel även var driftig på andra områden än att uppfinna saker så lyckades han omsätta sina upptäckter till reda pengar, något som inte är alla uppfinnare förunnat. 


Nobel efterlämnade ett testamente där han i princip instiftade det som kom att kallas Nobelpriset. Detta pris utdelas inom de discipliner och på det sätt Nobel själv gav instruktioner om i sitt testamente. Detta kan man läsa i Nobels testamente från Nobelstiftelsens hemsida, LÄNK:


The whole of my remaining realizable estate shall be dealt with in the following way: the capital, invested in safe securities by my executors, shall constitute a fund, the interest on which shall be annually distributed in the form of prizes to those who, during the preceding year, shall have conferred the greatest benefit on man- kind.


Det står vad jag kan se inget om att Nobel skulle haft något emot Sverigedemokraterna som parti. I samband med den nyligen avslutade Nobelceremonin så framgick det att nobelstiftelsens representanter beslutat att SD:s partiledare inte fick närvara, trots att alla övriga partiledare för riksdagspartierna varit inbjudna. Enligt styrelsen (får vi förmoda) för Nobelstiftelsen så strider SD:s partiprogram mot "Nobels anda". 


Styrelsen för Nobelstiftelsen består av skyhögt utbildade och intelligenta personer. De flesta i styrelsen stoltserar med professorstitlar samt lite titlar utöver detta. Så här ser Nobelstiftelsens styrelse ut, LÄNK:


Chairman
STORCH, MARCUS, MD 
Storch & Storch AB,Deputy Chairman


HANSSON, GORAN
goran.hansson@ki.se 


HEIKENSTEN, LARS, 
lars.heikensten@nobel.se  


ENGLUND, PETER, 
peter.englund@svenskaakademien.se 


NICOLIN, TOMAS, 
tomas.nicolin@tele2.se 


FIVE, KACI KULLMANN, 
kaci@kaci.no 


NORMARK, STAFFAN, 
Staffan.Normark@smi.ki.se 

Dessa högt utbildade herrar står för kunskap och vetenskap. De står som garanter för att världens främsta vetenskapsmän skall erhålla det finaste och mest prestigefyllda utmärkelse en vetenskapsman som finns. Dessa herrar måste kunna förklara exakt vad det är i SD:s program som strider mot Nobels anda. De måste kunna förklara på ett pedagogiskt och stringent sätt varför Lars Ohly (V) kan bli bjuden till Nobelfesten men inte Jimmie Åkesson. Jag skall erkänna att jag är dubbel i min syn på att just SD är utfrysta från nobelmiddagen, det ger ju förmodligen extra sympatier och röster när nu det svenska kynnet är som det är. Det som förvånar är i stället att representanter för vetenskap och spetskompetens misslyckas så fullständigt att resonera logiskt så fort det blir minsta politik i en fråga. De må vara skarpa på sina områden, men är barn när det gäller områden som samhälle och politik.


Läser vi lite om Alfred Nobel på Wikipedia kan vi faktiskt hitta en logisk förklaring till nobelstiftelsens agerande. Så här skall Nobel ha uttalat sig om dynamit enligt Wiki, LÄNK.


Min dynamit leder snarare än tusen världsfördrag till fred. När människan insett att hela arméer kan komma att tillintetgöras, kommer man att fortleva i en gyllene fred.


Vi vet nu i den nukleära tidsåldern att Nobels förhoppning om dynamitens fredsbevarande effekt enbart var önskedrömmar och orealistiska förhoppningar. På samma sätt kan vi nu konstatera att det mångkulturella samhället också var önskedrömmar och fromma förhoppningar. SD har ju aldrig stått bakom denna rosenskimrande önskedröm, just därför passar inte SD in i Nobelceremonin. Detta är den enda logiska förklaringen till hur Nobelstiftelsens styrelse resonerande inför nobelfesten. Eftersom det ändå är ett ganska avancerat resonemang för den obildade massan skulle man önska att de högt utbildade herrarna i nobelstiftelsens styrelse gick ut och klargjorde detta resonemang.   

Länk DN

Länk SvD

Länk SVT