onsdag, juli 25, 2012

Då & nu - EMU omröstningen


I dag publicerar DN-debatt en artikel med Erik Berglöf, chefsekonom för den europeiska utvecklingsbanken EBRD, där han presenterar en lösning för att lösa den europeiska ekonomiska krisen, LÄNK. Förslaget går i korthet ut på att skapa en gemensam bankunion, som bl.a. skall få explicita rättigheter att ge nödlån. Med bakgrund av dagens artikel kan det vara både nyttigt och lite lustigt med en jämförelse hur det lät från betrodda politiker och organisationer inför och efter EMU-omröstningen 2003. 


Henrik Brors på DN presenterade de 10 tyngsta argumenten för att rösta JA till euron, LÄNK


Då:
Handeln underlättas. Svenska företag får konkurrera på lika villkor på euromarknaden. 40 procent av handeln går till euroländerna, och med Danmark som också är knutet till euron blir det nära 50 procent. [...] 
Risken att vår valuta drabbas av valutaoro och valutaspekulanter som inte gillar svensk välfärdspolitik försvinner när vi ingår i ett stort valutaområde.


Nu:
Dramatiska sparåtgärder leder till lägre tillväxt, lägre skatteinkomster och mer nedskärningar – allt med enorma sociala påfrestningar i de samhällen som drabbas.


Då:
Sverige får sitta med när EMU-beslut fattas. Att vara med i EU och nu ta ställning mot euron i en folkomröstning skulle tolkas som en markering från Sverige mot samarbetet i stort. [...] 
Den gemensamma valutan bidrar till att väva samman medlemsländerna, vilket stärker fred och välstånd.


Nu:
Katastrofen är nära. I dag presenterar 16 europeiska nationalekonomer en plan för att rädda euron. [...] 
Liksom i juli 1914 vandrar Europa lealöst mot en katastrof av ofattbara proportioner.


Då:
Växlingen försvinner. Levnadsvillkor i olika medlemsländer blir lättare att jämföra. [...] 
Det blir omöjligt för Sverige att fuska sig ur strukturproblem genom valutakursförändringar.




Nu:
Under de senaste veckorna har situationen i de skuldtyngda ekonomierna i södra Europa allvarligt försämrats. Spanien är mycket nära att ställa in betalningarna och Grekland står på konkursens rand och kan tvingas lämna eurosystemet. Dramatiska sparåtgärder leder till lägre tillväxt, lägre skatteinkomster och mer nedskärningar – allt med enorma sociala påfrestningar i de samhällen som drabbas.


Då:
Finland vann på euron. [...]Finländarna är nöjda med sin nya valuta. Finlands ekonomi liknar vår, och där har tillväxten varit högre än i Sverige sedan euron infördes.


Nu, SvD 07-25, LÄNK:
Finland skulle hellre överväga att lämna eurozonen än att betala andra länders skulder i valutaområdet.


Enligt SvD, 09-05 så ställde sig riksbanken på JA-sidan i euro-omröstningen. Så här såg Riksbankens ställningstagande ut, LÄNK


Sedan dess har tillkommit en rad positiva erfarenheter efter eurons införande. Dessutom hänvisar man till en rad studier som visar att euron är bra för tillväxten. [...]   
Det är en stark utsaga, formulerad av elva ledamöter från fem partier, inklusive vänsterpartiets representant Kenneth Kvist. Men gubbarna kring korvkiosken på torget där ute där det riktiga folket bor, vet förstås bättre hur Riksbanken ska sköta affärerna.


Nu: 
Otroligt nog visar verkligheten att Kenneth Kvist (V) var alltför EU-positiv och att "gubbarna kring korvkiosken på torget" faktiskt verkar veta bättre hur Riksbanken ska sköta sina affärer. 


SvD:s ledarredaktion gick ut hårt efter omröstningen och beklagade sig över det inskränka svenska folket, detta i en artikel med rubriken " Nej, Europa väntar inte på Sverige". Lite längre ned i artikeln står det " Nejsidan är att gratulera", LÄNK.


Nejsidans gratulationer var mer välmotiverade än SvD:s redaktion någonsin kunde föreställa sig, har det visat sig. På något sätt får man ändå intrycket att redaktionen inte var helt hjärtlig i sina gratulationer september 2003.  Europa väntar inte på Sverige nej, i sin raska resa mot... vi citerar dagens artikel här:
Liksom i juli 1914 vandrar Europa lealöst mot en katastrof av ofattbara proportioner.
Det var väl aldrig så att SvD:s ledarredaktion ville ha med Sverige på denna hisnande rollercoaster-resa mot en "katastrof av ofattbara proportioner"? 


Själv minns jag bäst Jens Spendrups eviga tjat i TV om att de som inte ville följa med på denna resa som euron nu visat sig vara, betecknades som "dysterkvistar" och trista bakåtsträvare. Ibland kan det vara bra att försiktighetsprincipen får råda. Vi som är lite mer eftertänksamma får stå ut med alla anklagelser om att vara "bakåtsträvare". Alla beslut som rör vår framtid är inte lyckade. Historien visar att regeringar och monarker tagit massvis med katastrofala beslut genom historien. Alla som varit emot dessa beslut har sannolikt kallats något liknande det som Spendrup kallade motståndarna till euron. Folkvalda politikers uppgift är inte att ivrigt och populistiskt hoppa på alla trender och nya förslag från olika intressegrupper. Uppgiften är i stället att noga överväga vad som gynnar landet och dess folk. Slutligen vill vi tacka bloggen Cornucopia för inspiration till denna artikel. 

tisdag, juli 24, 2012

Antirasisternas världsbild är inte vår


Självklart är all form av rasism av ondo, men med rubrikens "antirasister" menas människor som alltid använder "rasism" eller någon form av "fobi" när de går till attack mot de människor och rörelser som blivit alltmer kritiska till det mångkulturella projektet och vår nuvarande immigrationspolitik. T.o.m. Maciej Zaremba betecknar i en DN-artikel från 2009 "antirasister" som en speciell grupp med speciella karektaristika [Mät din snorre, 2009-03-03]. Dessutom anser Zaremba att han själv inte tillhör denna grupp, om vi får tolka artikeln enligt logiska principer. Den numera kände Anna Ardin med flera har på DN skrivit en artikel som utmärkt väl beskriver "antirasisternas" sätt att argumentera.   


Artikeln nämner "olika organisationer" men den enda organisation som nämns med namn är "Sverigedemokraterna", som representerar det onda i samhället. Partiet "hamrar målmedvetet in ord som massinvandring och islamisering". Nu är det så att Sverige har en immigrationspolitik som verkligen sticker ut och massinvandring ses därför av många som ett adekvat begrepp. Vi har hela stadsdelar och förorter i de flesta större städer som enbart består av människor som immigrerat. Under USA:s invasion av Irak skröt t.o.m. svenska politiker att lilla Södertälje tog emot fler immigranter från Irak än hela Nordamerika. Att då tala om massinvandring måste ses som adekvat. 


Så här skriver författarna i sin artikel.


Främlingsfientliga bloggar är fortsatt populära och organisationer som är kritiska mot muslimer växer stadigt. När dessa krafter får fritt spelrum och tillåts bestämma vad vi pratar om, och hur, slås förutsättningarna sönder både för en nyfiken dialog mellan människor och för en sund och saklig religionskritik.


Sannolikt vill alla bloggar ha så stor publik som möjligt, också Anna Ardins egen. Väldigt länge har politiskt korrekta krafter i bl.a. riksdagen försökt att lägga locket på all debatt om immigrations- och integrationspolitiken. Det bästa exemplet är från maj 1997 när dåvarande invandringsminister Pierre Schori i riksdagen sade att "främlingsfientligheten skulle kriminaliseras och jagas". Mäktiga politiska och mediala krafter har gjort allt för att förhindra en öppen debatt, snarare än att "dessa krafter fått fritt spelrum". Vem skall avgöra vad som är "sund och saklig religionskritik", Anna Ardin? Hur låg nivå artikeln resonerar på tydliggörs av denna mycket märkliga sats.


Trots att staten tagit avstånd från rasismen lever den kvar i vardagen.


Trots att staten tagit avstånd? Bara om denna mening skulle man kunna skriva ett eget blogginlägg. Dock hyser man starka misstankar om att undertecknarna med staten menar de själva med tillhörande organisationer. Vidare i artikeln.


Men det är kulturer som man föds in i och som påstås inte går att förändra.    


Nu har ju SD (den enda organisation som nämns med namn i artikeln) sagt precis tvärtom, men det gäller ju att få till artikeln i lagom demagogisk tonart. Vidare i artikeln.


Mångkulturen är dessa organisationers stora fiende, eftersom de menar att människor som är födda olika inte kan, eller bör, leva tillsammans. 


Vilka som lever tillsammans är upp till enskilda individer och är inget som politiska organisationer eller partier har med att göra. SD har inte ens nämnt denna fråga alls. Däremot är mångkulturen ett samhällsexperiment som i grunden omvandlat vårt samhälle . Detta utan att valmanskåren fått sagt sitt eller ens blivit tillfrågade. Vi fick rösta och säga vår mening om motboken och högertrafiken, men inte den största samhällsomvandlingen någonsin. Vidare i artikeln.


Muslimer får inte själva komma till tals. 


Här håller jag med undertecknarna. Artikeln är i sig ett bevis för detta, trots att Yasri Khan, ordförande Svenska muslimer för fred och rättvisa, är en av undertecknarna. Ardin för muslimernas talan även i denna artikel. DN, SvD eller vilken annan tidning som helst kan mycket väl ta in artiklar från imamer eller från andra muslimska representanter (utan andra medskribenter). Nu är dessa artiklar rätt sällsynta, i stället är det personer som Ardin som för taktpinnen, men vems fel är det? Till sist tar vi med detta anmärkningsvärda uttalande.


Man måste vara varsam med sina formuleringar och avstå från svepande generaliseringar. 


Detta måste ses som ett häpnadsväckande uttalande från författare som alldeles uppenbart själv ägnat sig åt "svepande generaliseringar" en masse. Är inte påståendet att organisationer (som SD) står för en filosofi som går ut på att människor som är "födda olika inte kan leva tillsammans" en enorm generalisering? Eller rent av en ren lögn? 


Självklart skall man inte peka ut eller stigmatisera olika grupper av människor i vårt samhälle. Artikeln andas dock en strävan att sätta gränserna snävare än så. De menar att vi inte skall diskutera immigrationspolitiken (massinvandringen) eller det mångkulturella samhällsprojektet. Vi har all demokratisk rätt i världen att diskutera både dessa företeelser, och dessutom hysa vilka åsikter vi vill i dessa frågor. Allt annat skulle vara en kraftig inskränkning i vår demokrati med dessa yttrande- och åsiktsfrihet. Det skulle vara att gå tvärs emot det Stoltenberg kallar "öppenhet". 


Länk DN