lördag, november 30, 2013

Saknar du hjärna Ullenhag?

En nation måste styras av en regering och riksdag med både förnuft och känsla. En nation som styrs enbart efter populistiska känsloutspel för att slippa få humanistiska men ack så aggressiva journalister efter sig kommer det för eller senare att gå illa för. Riksdagens ledamöter och regeringens medlemmar är satta till att förvalta det land och det folk som valde dem, i första hand. Det hindrar självklart inte att regeringen driver en sund utrikespolitik eller ägnar sig åt diverse hjälpinsatser världen över. Tvärtom, det hör till ett ansvarsfullt styre, men grunden måste ändå vara att förvalta det land och det folk man är satt att styra. Svenska politiker kan prata om globaliseringen hur mycket de vill, det är svenska folket som valt dem och det är Sverige de är satta att förvalta. Dessa högst rudimentära förutsättningar glöms ofta bort tills nästa valrörelse når sin kulmen. Då riktas plötsligt allt intresse till de inhemska väljarna, ofta med löften om mer i plånboken.   

Oscar Sjöstedt

Bakgrunden till dessa påpekanden är den debatt i SVT mellan Tino Sanandaji ekonom, Oscar Sjöstedt (SD) ekonom, Jasenko Selimovic (FP), statssekreterare, Mehmet Kaplan (MP). En värre smörja än den Kaplan gav uttryck för har man sällan hört, allt medan Sanandaji och Sjöstedt bombarderade Selimovic och Kaplan med kalla skoningslösa siffror över immigrationspolitikens vansinne. Sanandaji slog huvudet på spiken när han till sist utbrast:

-       Etablissemanget har ägnat sin kreativitet åt att ge en fin bild av invandringen, inte att lösa problemen.
  
Återigen stöter vi på grundproblemet. Vår regering är satt till att förvalta landet efter bästa förmåga, i stället försvarar de den politiska korrektheten och för en destruktiv politik. Selimovic och Kaplan började till slut tröttna på alla siffror och beklagade sig över dem. Typiskt sverigedemokrater, de kör bara med siffror (och därmed glömde de själva bort att Sanandaji inte är SD-medlem). Gång på gång förde Kaplan och Selimovic fram påståenden, som sedan Sjöstedt och Sanandaji noggrant smulade sönder. Nej, det finns ingen kausalitet mellan export och invandring, nej…o.s.v. När frågan kom in på den skriande arbetslösheten fällde Selimovic detta fantastiska uttalande:

-       Lönsesäkningspolitiken för att få in invandrare på arbetsmarknaden är inget problem. Staten går emellan med mellanskillnaden.

Ursäkta, men det finns människor som i alla fall ser ett problem med detta. Selimovic frågade vilka är de ni (SD) inte skall ge asyl? Det är lite märkligt att Kaplan själv sade att hans familj kom till Sverige utan asylskäl. De kan ju ha fått uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare, men det är inte särskilt troligt vid den tid Kaplans familj kom hit.

Ett annat talande exempel på när publikfriande känsloargument användes flitigt är när Ullenhag, som ju är mästare på området, debatterade i Agenda mot Åkesson. Ullenhag använde hela tiden känsloargument, och appellerade, säkerligen fullt medvetet till den kvinnliga delen av publiken med sitt något svärmorsdrömlika utseende. Perfekt tänkte säkerligen olika spinndoktors på regeringskansliet. Men återigen, det är inte så man skall styra ett land. Vi tittar lite närmare på Ullenhags argumentation under debatten i Agenda [13-09-08].   

    Du vill skicka tillbaka människor till ett land där de utsätts för kemiska vapen. Du pratar jämt om närområdet, men du vill dra ner biståndet med 7,5 miljarder.

Fakta; SD och Åkesson har inte talat om att skicka tillbaka människor till krigsområden i Syrien, utan om tillfälliga uppehållstillstånd och att hjälpa alla dem i flyktinglägren så att de överlever. Att leva i Sverige har inget med att överleva kriget i Syrien att göra.

SD vill öka biståndet till UNHCR, som driver flyktingläger liknande dem som finns i Syriens närområde. Att SD vill skära ned på annat bistånd har liksom inte med saken att göra. Märk hur Ullenhag använder det irrelevanta känsloargumentet ”kemiska vapen”. Det är ingen som vill att människor utsätts för dessa hemska vapen. Med Ullenhags logik så är det permanent uppehållstillstånd i Sverige som gäller eller så utsätts de för kemiska vapen. Vidare i Ullenhags argumentering.

Ullenhag menade att Åkesson inte vill prata om människor, som mamman som sett barn dödas på gatan och som han vill skicka hem.

Oavsett hur tragiskt och traumatiserande det är för en moder att se sina barn dödas, så kan en regering inte forma hela sin migrationspolitik efter dessa enskilda fall. Det är oansvarigt. Företrädare för regering och riksdags skall inte prata om enskilda fall, det skall eventuellt pressen göra. Men även den seriösare pressen skall ju behandla de samhälleliga konsekvenserna av beslut som rör hela vårt samhälle, beslut som kanske grundar sig på enskilda fall. Låt oss påminna oss vad Kjöller skrev i sin bok ”En halv sanning är också en lögn”.
Sällan eller aldrig diskuteras konsekvenserna i samband med offerjournalistisk. Sett till vad som faktiskt produceras tycks det inom den genren råda ett slags motsatt ideal: rapporteringen ska ge vissa specifika konsekvenser – som ett uppehållstillstånd eller en sjukskrivning. Och det även bland de medier, till exempel Ekot, som uttryckligen säger att de står neutrala inför konsekvenserna av sin rapportering.[…] Ingen media frågar efter kostnaderna för en ändrad politik, vilket man gör inom alla andra områden. man frågar efter kostnaderna för reformer inom äldrepolitiken, förskolan, skolan kriminalvården och politikerna får redogöra för finansieringen. Men de ekonomiska konsekvenserna för en ändrad politik för familjeåterförening är det i det närmaste tabu att nämna de ekonomiska konsekvenserna eller finansieringen. Kjöller konstaterar självklart att tar man pengar från ett område så måste man finansiera detta från ett annat område, eller höja skatten
Kjöllers citat talar för sig själva, men är högst relevanta för denna diskussion. Vi tar det sista citatet som SVT bjuder på från Ullenhag under den aktuella debatten.
    Det är några promille som har tagit sig hit och för mig är det självklart att de ska få stanna.
Det är för mig inte alls självklart. Vi vet ofta inte ens att de asylsökande kommer från Syrien. Dessutom är det den promillen med de största resurserna som har råd att ta sig hit, vilket med enklare logik innebär att Syrien utarmas ytterligare. Vi har också Dublinförordningen att ta hänsyn till. Dessutom måste vi diskutera tillfälliga uppehållstillstånd då det ju inte föreligger någon fara om/när kriget tar slut. Sedan måste vi fråga oss om inte pengarna vi lägger på flyktingströmmen hit till Sverige räddar många fler liv om de dirigeras till flyktinglägren i närheten av Syrien. Vi kan självklart ha olika åsikter i dessa frågor, men det som förefaller så självklart för Ullenhag är inte alls självklart. Det här är ju frågor som borde diskuteras både länge och ingående i Rosenbad, men tydligen är allt självklart för Ullenhag och regeringen.


Ullenhag frågar Åkesson ”saknar du hjärta” mycket väl medveten om kameravinklar och den laddning frågan äger. Det finns en icke obetydlig chans att Åkesson tänkte, men inte sade ”saknar du hjärna Ullenhag?” Det är nämligen högst destruktivt att på lång sikt att enbart styra en nation genom slagkraftiga känsloargument och koppla bort verkligheten, statistik och målet med den övergripande politiken. Dessutom måste både politiker och regering ibland tänka på vems mandat de sitter på och skall förvalta.


När jag var ung fanns det ett ofta citerat ordspråk som gick så här, ”den som inte lutar åt vänster som ung saknar hjärta, den som inte går åt höger när han blir äldre saknar hjärna”. Det är hög tid att både regeringen och oppositionen ”blir äldre”.

måndag, november 25, 2013

Landsdagarna 2013

Tillbaka efter tre intensiva dagar med omröstningar och debatterande från morgon till kväll kan det vara på sin plats att göra en kort resumé av landsdagarna 2013. Först skall det sägas att Västerås är nära nog en perfekt stad att hålla stora konferenser i. Det är en lagom stor stad med goda kommunikationer, mycket bra faciliteter och med en lokal befolkning där man förstår dialekten utan större problem. Konferensanläggningen Aros är dessutom överlägset den bästa anläggningen SD har haft någon av sina större tillställningar på (möjligen subjektivt). Allt fungerade över förväntan och vi, åtminstone jag, vill rikta ett speciellt lovord över de röstningsdosor vi använde för första gången i dessa parti-sammanhang. Dessa små tingestar är suveräna vid omröstningar! Säkerheten sköttes utan anmärkning och polisen tog sitt uppdrag med vederbörligt allvar. Det tackar vi ordningsmakten för.

Själva omröstningarna gick utan större överraskningar och det som skulle klubbas igenom klubbades också igenom. De beslut som gick emot PS var tjänstemannaansvaret och registrering av katter. Det första förslaget lagt av Cornelia Dahlberg som var en flitig motionär och måste ha sett dessa landsdagar som en personlig framgång. Eftersom SD ändå har en bit kvar till regeringsmakten kanske detta ändå inte var förslag som fick marken att skälva. Kompromisser uppnåddes med PS och motionärer i två större frågor, nämligen i EU-plattformen och stadgarna gällande ungdomsförbundet. Trots att undertecknad gillar hårda debatter känns det oerhört skönt att kompromisser uppnåddes i dessa två frågor, speciellt den sista. William Hahne gick också upp och höll ett professionellt tal efter att kompromissen presenterats av Björn Söder. Extra skönt känns det också eftersom vi här lurade media på en massa överdrivna rubriker.

Det rapporterades i media om en motion avseende slopande av nolltoleranslinjen. Under själva förhandlingen var det dock ingen som ens yrkade på motionen medan ett antal ombud klart deklarerade att de stödde linjen. En linje som i praktiken alltid gällt, vilket Torbjörn Kastell mycket målande påpekade. Det var alltså ingen diskussion under förhandlingarna och frågan var död redan från början. Media kan kanske ta sitt ansvar och prioriteringar av frågor på ett lite mer relevant sätt, kan man tycka.

Det var mycket befriande att vi under dessa landsdagar i stort slapp ”påfågels-bifall” som förekom i lite större omfattning under de förra landsdagarna. Vi pratar alltså om när någon går upp och yrkar bifall på en redan död fråga samt håller ett linjetal, där 10 ombud och PS redan yrkat bifall på PS förslag till beslut och där inte ens motionären tänker driva sin egen motion. När motionsställaren sitter och skakar och är nära gråten kan man kanske stryka sig från talarlistan, trots ett väl förberett linjetal. Jag vill påpeka att vi i princip slapp dessa påfågels-bifall under dessa landsdagar.     

Tyvärr missade jag Åkessons invigningstal men hans tal under lördagen var mycket bra och moget. Samtliga kärnområden för SD:s politik berördes på ett mycket tydligt sätt. Det både undertecknad och många andra noterade var den avslappnande och understundom humoristiska tonen. Det kändes att det var ett tal bland vänner. Det nya var den tid som ägnades av de övriga riksdagspartierna, och då främst från den röd-gröna sidan. Detta måste ses som ett utslag av både partiets och partiledarens mognad. Vi sitter i riksdagen och vi ägnar oss också åt praktisk riksdagspolitik. Detta är ett nytt inslag i partiets framtoning.  

Karsten Lorentzen från Dansk Folkeparti höll också ett mycket bra tal där han pratade om SD:s långa historia och alla de svårigheter partiet kämpat sig igenom. Mot slutet av talet kom dock antydningar om att SD skall tänka sig för mycket noga vilken partigrupp SD sällar sig till i EU-parlamentet. Jag tycker personligen att dessa antydningar var olustiga. I stället för antydningar borde SD och DF föra konstruktiva samtal där man byter åsikter och bollar frågan.     

Carina Herrstedt höll ett bejublat tal där hon påpekade att hälsningen till landsdagarna inte bara var från henne utan från alla de kvinnor landet runt som är medlemmar i föreningen. Herrstedt betonade också föreningens karaktär av en gräsrotsrörelse. Talet innehöll också lite annorlunda retoriska grepp som piggade upp församlingen. 

Kasselstrand höll ett tal med en hälsning från ungdomsförbundet. Talet var ett eldande inspirationstal inför den kommande valrörelsen och här märks Kasselstrands talang tydligt. I övrigt markerade Kasselstrand på områdena invandringspolitik och EU-politik. Som talare är det väl få som vid så relativt ringa ålder mäter sig med Kasselstrand. Vid talets sluts hälsade och gratulerade partiledaren Kasselstrand.  

En märklig upplevelse var samtalet jag hade med en ung söt flicka från SR:s kulturredaktion efter att jag med emfas försvarat Public Service under landsdagarna. Efter diverse angrepp på vår allmänna media försvarade jag kraftfullt Public Service och poängterade att vår offentligt/licensfinansierade media åtminstone hade som målsättning att vara objektiv och opartisk, även om de långtifrån nått ända fram som läsarna nog känner till. Jag uppmanade de närvarande att studera Publicistklubbens senaste debatt där det framgår med all önskvärd tydlighet vilka krafter som skulle ta över om Public Service vingklipptes eller t.o.m. lades ned. Jag nämnde i förbigående att de minst opartiska redaktionerna var kulturredaktionen och UR.

Efter debatten kom den unga flickan (Förmodligen Naila Saleem) fram till mig, tittade mig stadigt i ansiktet med sina gröna ögon och frågade vad jag hade emot kulturredaktionen. Jag blev lite ställd, …minst sagt. Här hade jag hållit ett flammande försvarstal för Public Service, men det jag skulle försvara var något jag sagt i förbigående om kulturredaktionen. Jag tycker nu att kulturredaktionen är politiskt influerad, men kunde som sagt inte nämna några konkreta exempel. Men blir frågan aktuell kan vi ju alltid titta närmare på saken.


Avslutningsvis var det mycket lyckade dagar och organisationen slog rekord i att fungera utan mankemang. Både funktionärer och presidie skötte sina uppgifter mycket bra. Stämningen var också god bland både ombud, partistyrelse och närvarande riksdagsmän, som väl höll en föredömligt låg profil. Detta skall ju vara ombudens dagar. Ett stort tack till alla deltagare, hög som låg och ett stort tack till personalen på konferensanläggningen och tjänstgörande ordningsmakt. Alla skötte sina uppgifter föredömligt.